Stressfraktur
Upplever du en smygande smärta i foten eller underbenet som blir värre när du är aktiv och bättre när du vilar? Det kan vara tecken på en stressfraktur, även kallad utmattningsfraktur. Till skillnad från en vanlig fraktur som orsakas av ett plötsligt trauma, uppstår en stressfraktur gradvis på grund av upprepad överbelastning på ett specifikt område av skelettet. Benet hinner helt enkelt inte reparera sig i takt med belastningen.
Funderar du på om din smärta kan vara en stressfraktur och vad du i så fall bör göra? Läs vidare för att förstå mer om orsaker, symtom och hur detta tillstånd bäst hanteras.
Hos oss på Joylife kan du få hjälp med många typer av smärta och besvär från fötter, knän, höfter och rygg – ofta hänger besvären ihop. Vi behandlar allt från hälsporre och tennisarmbåge till artros och belastningsskador. Alla våra terapeuter är legitimerade av Socialstyrelsen och medlemmar i sina respektive branschförbund. Vi erbjuder naprapati, kiropraktik, fysioterapi, massage, stötvågsbehandling och individanpassad rehabilitering för att hjälpa dig till en bättre fotfunktion och minskad smärta.
Vad är en stressfraktur?
En stressfraktur är en liten spricka eller en serie mikroskopiska sprickor i ett ben. Den uppstår när benet utsätts för upprepad, monoton belastning som överstiger dess förmåga att anpassa och reparera sig. Normalt sett anpassar sig skelettet till ökad belastning genom en process som kallas benremodellering, där gammalt ben bryts ner och nytt, starkare ben byggs upp. Vid en stressfraktur sker nedbrytningen snabbare än uppbyggnaden på grund av för hög eller för snabbt stegrad belastning. Tänk dig att böja ett gem fram och tillbaka – till slut går det av. Stressfrakturer är vanligast i viktbärande ben, främst:
Underbenet: Skenbenet är den allra vanligaste platsen. Vadbenet kan också drabbas.
Foten: Mellanfotsbenen, båtbenet och hälbenet är vanliga lokaliseringar.
Höft/Bäcken: Lårbenets hals och bäckenbenet kan drabbas, särskilt vid hög belastning.
Vanliga symtom vid stressfraktur
Symtomen utvecklas oftast gradvis och kan vara diffusa i början:
Lokaliserad smärta: Smärtan är vanligtvis väl avgränsad till ett specifikt område över benet.
Smärta vid aktivitet: Smärtan uppstår eller förvärras vid belastning (t.ex. löpning, hopp, långa promenader) och lindras vid vila.
Progression: Initialt kanske smärtan bara känns under själva aktiviteten, men med tiden kan den även kännas efteråt och till slut även i vila.
Tryckömhet: Området över frakturen är ofta ömt när man trycker på det.
Svullnad: Ibland kan en lätt svullnad ses eller kännas över det smärtande området.
Nattlig värk: I vissa fall, särskilt om tillståndet förvärras, kan smärtan även upplevas nattetid.
Vilka drabbas av stressfraktur?
Stressfrakturer är vanligast hos personer som utsätter sitt skelett för repetitiv belastning. Riskfaktorer inkluderar:
Idrottare: Särskilt inom löpning, friidrott (hoppgrenar), gymnastik, basket och dans. Militär personal under grundutbildning är också en riskgrupp.
Snabb ökning av träningsmängd/-intensitet: Att öka distans, frekvens eller intensitet för snabbt utan tillräcklig återhämtning.
Byte av underlag: Att gå från mjukt till hårt underlag (t.ex. gräs till asfalt).
Olämpliga skor: Utslitna skor eller skor som inte ger tillräckligt stöd eller stötdämpning.
Biomekaniska faktorer: Fotställning (t.ex. högt eller lågt fotvalv), benlängdsskillnad eller muskelobalanser som leder till ändrad belastning.
Nedsatt benhälsa: Låg bentäthet, vitamin D-brist, kalciumbrist eller hormonella faktorer (t.ex. oregelbunden/utebliven menstruation hos kvinnor – en del av den kvinnliga idrottstriaden).
Muskeltrötthet: Trötta muskler absorberar stötar sämre, vilket ökar belastningen på skelettet.
Hur kan en stressfraktur behandlas?
Den absolut viktigaste åtgärden vid en konstaterad eller starkt misstänkt stressfraktur är avlastning. Det finns också fler sätt att behandla såsom:
Vila från smärtande aktivitet: All aktivitet som orsakar smärta måste upphöra omedelbart. Beroende på plats och svårighetsgrad kan detta innebära allt från att sluta springa till att behöva använda kryckor eller en avlastande ortos/stövel för att helt undvika belastning.
Identifiera och korrigera orsaker: Det är avgörande att förstå varför frakturen uppstod. Handlar det om träningsfel, skor, underlag, biomekanik eller kost? Dessa faktorer måste åtgärdas för att förhindra återfall.
Alternativ träning: För att bibehålla kondition och styrka kan icke-viktbärande träning som simning, vattenträning eller cykling ofta utföras (om smärtfritt).
Gradvis återgång till aktivitet: Återgången till belastande aktivitet måste ske mycket långsamt och kontrollerat, först när man varit helt smärtfri under en period (ofta flera veckor) i vila och vid vardagsaktiviteter. Ökningen ska vara gradvis och smärtan får inte återkomma.
Rehabilitering: Specifika övningar för att stärka muskler runt frakturområdet, förbättra balans och eventuellt korrigera biomekaniska avvikelser är viktiga under läknings- och återgångsfasen.
Kost: Se över intaget av kalcium och vitamin D.
Immobilisering: Ibland kan gips eller en speciell stövel (walker) behövas för att säkerställa avlastning och läkning, särskilt vid frakturer i foten.
Operation: Är mycket ovanligt för de flesta stressfrakturer, men kan övervägas vid vissa högriskfrakturer (t.ex. i lårbenshalsen eller båtbenet i foten) eller om läkningen uteblir.
Så kan Joylife hjälpa till vid stressfraktur
Analys av bidragande faktorer: Vi gör en grundlig undersökning av din kroppshållning, rörelsemönster, muskelstyrka och flexibilitet för att identifiera faktorer som kan ha bidragit till skadan (t.ex. svagheter, stelheter, biomekaniska avvikelser).
Behandling av kompensationer: Vi kan behandla muskelspänningar och stelheter som uppstått i andra delar av kroppen på grund av smärtan eller förändrat rörelsemönster.
Rådgivning kring avlastning och alternativ träning: Vi hjälper dig att förstå vikten av vila och guidar dig till lämpliga alternativa träningsformer som inte belastar frakturen.
Utformning av rehabiliteringsprogram: När läkningen tillåter skapar vi ett individanpassat och stegrat träningsprogram för att gradvis återuppbygga styrka, stabilitet och funktion runt det skadade området.
Plan för säker återgång till aktivitet: Vi hjälper dig att planera en mycket gradvis återgång till din idrott eller aktivitet, med noggrann övervakning för att minimera risken för återfall.
Råd om utrustning och teknik: Vi kan ge råd om skoval och eventuellt diskutera behovet av inlägg eller teknikanpassningar i din idrott.
Relaterade symtom
Författare:
Marika Jingblad,
Leg. Naprapat
